
Att ta in lanskapet, vidderna och det djupa allvaret skapar en helt ny dimension i musiken, ett episkt ljudlanskap breder ut sig och skapar en välformulerad kuliss till budskapet som kretsar kring en resa i tiden där intrycken skapar ett säreget uttryck. Albumet Homo Sapiens and my people är artisten Sara Ajnnaks fjärde album. Sara Ajnnak som uppmärksammats för sitt album Gulldalit can you hear me genom grammisnominering 2018 och prisats genom folkgalans årets album 2018/2019.
Med gränslösa toner banar hon väg för nya upptäckter av lanskapet i norr då hon väver samman historia med nutid i nyskapande kompositioner. Likt en upptäcktsresande ta hon sig an musiken och skapar ett ljudlanskap som andas frihet och nyskapande. Allt från orientaliska stränginstrument, synthar, piano och jojk blandas till något sagolikt vackert samtidigt som där också finns ett tungt allvar med ett tydligt budskap.
”Jag vill skildra den dramatiska och nedtystade historien i min musik, det är som att varje ton, ord och mening får en djupare innebörd när mitt mål varit att belysa det som legat i det fördolda. Skörheten i sättet jag använder rösten på och melodierna kommer från det starka bandet mellan mig, mina förfäder, det karga landskapet, de tysta berättelserna och vidderna i omgivningen.”
Sara Ajnnak sätter på ett befriande sätt fokus på frågor som rasbiologi, jämställdhet och kamp. Genom raka texter och melodier levererar hon ett tydligt budskap där inte minst titeln vittnar om albumets innehåll och tematik. Förra hösten genomfördes den största repatrieringen av samiska kvarlevor i Sveriges historia. Kvarlevor från 25 individer som blivit uppgrävda på Gammplatsen i Lycksele på 50-talet återbördades till sina ursprungliga viloplatser. Sara Ajnnak var en av de personer som i augusti 2019 bar kvarlevor tillbaka till sina ursprungliga viloplatser.
”Jag tror att det var själva startpunkten till arbetet med albumet. Jag ville veta vad som hade hänt och varför. Jag gjorde då en resa, eller en expedition från norr till söder, närmare bestämt Uppsala och arkivet Karolina Rediviva där materialet från rasbiologiska institutet finns bevarat.”
-Jag vill att musiken ska vara motsatsen till historiens snävhet, där människor blev placerade i olika fack och boxar med få eller inga möjligheter att bryta mot normen vill jag genom musiken vara fri. Skapa ett gränsöverskridande ljudlandskap där närheten mellan olika uttryck är lika självklart som nödvändigt. Med musiken vill jag bryta barriärerna som håller oss människor isär och sudda ut en bild av verkligheten som skapats genom ett politiskt experiment.