Jag vet inte hur jag ska summera 2018, men kan sammanfatta det med ett år fullt av magi. Flera års intentioner och visioner har börjat gro och att se de frön som jag så omsorgsfullt planterat äntligen börja växa är en mäktig känsla. Att få avsluta 2018 med en Grammis nominering, ett magiskt möte och en låt tillsammans med en av mina idoler Mari Boine, och flera priser och stipendium i bagaget är något som jag aldrig vågat drömma om. Alltså vad jag kämpat och kämpar, att ge sig kast med musik från Västerbottens inland är ungefär som att bestämma sig för att bygga ett romerskt tempel i Gargnäs. Jag brinner verkligen för att man ska kunna leva och verka i glesbygden där jag bor och därför känns det som en revansch när jag nu summerar året. Jag har själv genom mitt målmedvetna arbete lyckats med att göra det omöjliga möjligt. Att få kliva ut i 2019 med en Grammisnominering i ryggen och än en gång bege mig över atlanten för att delta och spela på Folk Alliance International känns tryggt. Jag välkomnar det nya året med förnyad kraft i hopp om nya utmaningar och uppgifter.